Markberedning

Kastar du också pärlor för svin?

Många skogsägare lägger ner mycket tid och pengar på att välja rätt, ståndortsanpassat plantmaterial men missar att planera markberedningen. Ibland markbereds det inte alls. Och alldeles för ofta väljer man fel metod. Det är synd på så rara plantor. Rent tekniskt går markberedningen ut på att frilägga mineraljorden, vilket sker genom att humustäcket och eventuell växtlighet avlägsnas maskinellt. Den späda plantan får då bästa tänkbara förutsättningar i form av förhöjd marktemperatur och bättre försörjning av vatten och syre. Samtidigt frigörs det näringsämnen – en komposteffekt som ger plantan en extra kick. I början blir det också svårt för vegetationen att krypa intill plantan vilket minskar risken för skadedjursangrepp.

Skyddsdikning

Skyddsdikning gör du för att dränera det tillfälliga överskott av vatten som kan finnas efter en föryngringsavverkning.

Skyddsdikning är en tillfällig åtgärd och dikena får inte rensas utan ska lämnas att växa igen.

För att få ett bra resultat bör du planera din skyddsdikning noga. I många fall kan du välja andra åtgärder istället för att skyddsdika. Till exempel kan du lämna en skärmställning som hindrar att det blir för blött efter föryngringsavverkning. Skyddsdikning fungerar bäst på sandig-moiga och grövre jordar.

Inför arbetet bör du upprätta ett så kallat traktdirektiv, ett underlag med karta och tydlig instruktion till den som ska utföra arbetet.

Dikning

Dikning kan ha olika syften. Det är viktigt att skilja på markavvattning, skyddsdikning och dikesrensning. Det är olika regelverk för de olika åtgärderna.

För markavvattning behöver du alltid tillstånd från länsstyrelsen. I stora delar av södra och mellersta Sverige råder ett generellt förbud mot markavvattning. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen medge undantag från förbudet.

Markavvattning, så kallad nydikning, gör du för att sänka grundvattnet permanent på fuktiga och blöta marker. Då skapas en ökad syretillgång till trädens rötter och tillväxten i skogen ökar. Följande exempel räknas som markavvattning:

Om du tar upp nya diken.
Om du fördjupar diken.
Om du gräver igenom en klack för att öka avrinningen.

Rensa befintliga diken

Allt detta minskar vattenföringen och försämrar dikets funktion. Diken för markavvattning kan du därför behöva rensa. Det finns olika orsaker till att du kan behöva rensa diken:

Material som rasat från kanterna eller förts med vattnet, samlas på botten.
Växter etableras i diket.
Grenar och andra träddelar faller ned i diket eller hamnar där i samband med avverkning.
Diket har körts sönder.